För snabba åsikter och lögners konsekvenser.

Ibland får man se exempel på vad snabbt fattade åsikter innebär. De där åsikterna som är hårda verkar oftast vara de som är fattade snabbast utan eftertanke, eller omtanke.
Straffa o häng ut, döm o fördöm, slå o skada, utslut o släng ut, skit i dem eller sluta umgås o.s.v. i en till synes oändlighet. Värsta tänkbara ödet blir många gånger rätt åt dem.
Alla dessa hårda åsikter verkar det också lätt att få med sig folk på. Det verkar ibland inte inne att tänka efter, fundera över sanningshalten, eller känna efter med hjärtat.
Det verkar också som snabba hårda uttalanden ofta hänger samman med ilska, ilska som till i sin natur oftast är okontrollerad, och blind.
Har vi inte alla någon gång fattat beslut i ilska som vi ångrar sedan?
Kanske bör vi alla tänka efter innan vi skriker eller handlar. Innan vi skriver under upprop eller dömer snabbt. Kanske bör vi känna efter med hjärtat, och försöka se med medmänskliga ögon på alla parter i fler sammanhang.

Det är lättare att minnas om man berättar sanning. Och ju fler olika lögner man berättar desto större chans är det att man blir avslöjad.
Då jag var ung och jobbade på Rönnskär var det många gubbar som pratade snusk, och hade förnedrande åsikter som sådant (åtminstone påstod de det för att verka coola). Jag som inte kunde hålla käften kunde inte låta bli att säga till och försöka diskuttera dem till rätta.
Något som ofta blivit en förbannelse för mig. För även om de flesta egentliggen håller med mig så är det inte bra i de sociala samspelet.
Men iaf.
Det var en Rönnskärare som verkligen gillade att prata om sex, verkade erfaren och gillade att retas. Ja han till och med berättade om han och hans frus äventyr. Jag tyckte faktiskt att det var ganska roligt att slänga käft med honom för att han gjorde det med glimten i ögat, en del andra upplevde jag som bara vidrigt äckliga.
Men så en dag träffade jag honom på stan med sin fru. Då han såg mig så blev han alldeles röd i ansiktet. Jag insåg då att han blev livrädd för att inte skulle tänka mig för och på något sätt avslöja vad han brukade påstå på jobbet om deras sex. Jag fick verkligen hålla mig allt vad jag kunde från skratt då jag såg hur nervös han var då han presenterade mig för sin fru.
Denna historia säger en del om lögners koneskvenser också.
Är det så att någon ljuger om mycket (vilket han säkert gjorde om sina sexerfarenheter, åtminstone överdrev), så kan denne person hamna i en situation där det blir olämpligt att två av personens vänner träffas, framför allt då personen själv är där. Eller ännu värre att det blir tokigt att träffa på personen tillsammans med personens partner. Att hitta på hit och dit, eller att inte berätta sanningen om vad man pratat med andra om kan ju till och med innebära att den ljugande personen inte kan fortsätta att umgås med personer som personen vill umgås med.
Det är ju naturligtvis en väldigt tråkig effekt av lögnerna för den som ljuger.
MEN det blir dessutom en till person som drabbas. Den personen som den som ljög inte vågar träffa längre drabbas ju oskyldigt, eftersom den då, fast den inte gjort något tokigt blir minst lika drabbad om den tycker om att umgås med personen som ljög.

A, ah, akta dig nu för att ha FÖR SNABBA ÅSIKTER och direkt tycka att man inte borde umgås med människor som ibland ljuger, är inte det lite väl hårt det också? Prata istället med den personen vid rätt tillfälle, på ett mjukt och ej fördömande sätt. Försök få den att inse vilka konsekvenser lögnerna får så kanske ni kan lösa problemet och båda två får må bra.