tisdag 9 februari 2010

Inatt drömde jag flera saker jag inte minns. Men som det känns var alla drömmar trevliga, utan att för den delen vara sådana där drömmar då ens önskedrömmar slog in.
Den drömmen jag minns bäst är en där jag såg ut över Skellefteälven från Nordanåområdet, och älven var magiskt blankt stilla. Jag tyckte att det var så otroligt vackert. Kan faktiskt inte påminna mig om att jag sett något vatten vara vackrare då det är stilla. En då har jag varit med om en del fantastiska ögonblick vid blankt vatten som jag inte ens i närheten skulle kunna beskriva på ett rättvist sätt.
Solnedgång i Tjegglevas då jag var där med pappa och morfar och fiska typ i slutet av 70 talet.
Flera sådana där självärmande soluppgångar över Vikensbackesjön (Norra Almsjönäs är sjöns riktiga namn), nedanför vår släkts älskade 1700-tals kåk i Ullångerfjällen som vi just kallar Vikensbacke.
Den makalösa stjärnhimlen som speglade sig i Eva-Lena och Lasses tjärn i höstas.
Då jag och Åsa satt på baksidan på av Gråsidan, ön där Hanno har stugan en tidig morgon klockan 06.00 efter en natt då en av hans gäster var grymbråkig, havet var så blankt att det var nästan för vackert för att vi skulle kunna tro att det sant.
Då vår familj var med Axelssons i Malaysia. Vi bodde efter en lång resekatolgutsidastrand på ostkusten och jag försökte få mig själv att fatta att detta var ett sådant där ögonblick som jag alltid drömt om.
Eller en afton för tre år sedan då jag satt och spanade ut över Fäbodträsket från mina klipphällor (klipphällorna är inte mina, de ligger till och med på en stugtomt, men vadå…), jag var så lycklig, fast vattnet var alldeles stilla gungade mina känslor i en minnesvärd behagligt lycklig rytm.
Det finns fler tillfällen, men ingen av alla de gånger så var de stilla vattnet så vackert som i nattens dröm.
Drömtydare brukar påstå att vatten brukar stå för känslor. Och i så fall talade väl min dröm om att jag verkligen kan få vara lugn ett tag och få må bra känslomässigt. Sådana spådomar tror jag gärna på ”blink”, även om jag har svårt att se hur ett sådant scenarium faktiskt kan uppstå. Men faktum är att just idag så var jag grymt pigg då jag vaknade och mår bara behagligt bra. Visst de positiva drömmarna har säkert en del i det. Och att jag drömde positiva drömmar har nog i sin tur att göra med att jag var så glad då jag lade mig. Och det pågrund av en banal sak. Speciellt för er som fnyser åt Tv-spel.
Jag brukar spela Lotr, Ett onlinespel som utspelar sig i Sagan om ringen Landet. Och igår hade vårt kingship en turnering i spelet ”Risk”. Och min Avatar vann (Avatar är tydligen namnet man skall använda på sina spelfigurer nu för tiden). Då jag gick i mellanstadiet så vann jag ett Riskspel i serietidningen Dennis. Skall aldrig glömma då min mamma och syster satt i fönstret och tittade på mig då jag ovetandes kom hem från skolan. De såg så mystiska ut, och oj så roligt det vara att får paketet med mitt Riskspel, så nu är ”Risk” dubbelglädje för mig.
Min figur i Lotr fick en enorm vacker symbol i belöning som en hobbit med namnet Ullo skall smida till ett skinande andra ålderns legendariskt svärd åt min figur. Dessutom blev min figur utsedd till ”The Dark Elf Queen of Middel Earth”. Javisst min figur är en kvinna. Men vadå några av mina avatarer i Lotr är det, och just denna avatar som är vakt till yrket är den som är roligast att spela med, starkast, bäst och vackrast. Att hon nu lyckades roffa åt sig hela Middel Earth medans Argagon, Sauron, Gandalf och alla de andra big guys tjafsade på mellan varandra någonstans bland eldsprutande berg känns inte fel.
Nu skall jag införa en massa ”bry sig om varandra” föreskrifter i Middel Earth. Ni förstår nog att de fördomar som finns där handlar inte bara om sådant som våra vanliga simpla fördomar emot varandra. Ni vet kön, ras, ålder, religion o.s.v. Det finns ju flera olika humonid arter som springer omkring där och är rädda för varandra.
Jag skall bygga skolor i vilka till och med alver och dvärgar kommer att inse att de älskar varandra. Hobbitar och människor kommer att odla jorden åt varandra. Troll, orcher och mörkeralver kommer att hjälpa till att bygga magiskt vackra byggnader utan att ha den minsta lilla onda baktanke. Allt detta medan deras älskade drottning kommer att sitta under en gammal ek med mithrilbark vid en av de vackraste älvarna i Lothlorian skogar och skriva de finaste av kärleksdikter. Och sedan skall hon vika ihop arken till små pappersbåtar och försiktigt sjösätta i vattendraget. Båtarna skall sedan glida ner för strömmarna för att söka upp olyckliga hjärtan i alla världars olika hörn. Och då de med sorgtyngda hjärtan finner de av mithril skinande vita pappersbåtarna så kommer de som gåva få följa den väg efter vilken deras hjärtans allra högsta önskan slår in. Och dikten som är skrivna på båtarna giva dem förståelse för alla andras hjärtan, för den sanna kärlekens innersta väsen.

Rackarns vad tangenter kan ta ekonstiga vägar då man är glad en morgon. Nä nu är det dags att kliva av bussen och gå på en förläsning om dialekter på förmiddagen och en annan om hur vi ska förstå att det faktiskt går att kombinera fri vilja med att allt är orsakat.





PS. Lyckades glömma att fota det vackra blanka vattnet i drömmen. Glömmer ofta det i drömmar. Så ni får här istället njuta av ett vackert foto jag tog en kväll vid Snesviken då solen sken dubbelt på mig sommaren 2002. Detta mellan några mysiga träd vid vid en underbar sjö i Skelleftehamn där jag upplevt så många fantastiska fiskeäventyr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar