April, april, den månad då verklighetens olika blommor belyses i vårljuset.

April är en månad som i förväg kan verka vara lite annorlunda, som en dröm. Eller lite så där lurig, en förfest till sommaren.
Men ibland undrar jag om inte april är den månanden som mest av alla visar oss alla verkligheter i olika sken.
Igår så sken solen över Skellefteå som om det var juli. De människor jag möte strålade mer än vanligt, blev så mycket vackrare, eller så såg de så där helt överraskande ut. Hade ännu på sig vinterkläderna, var påbyltande som om de tänkte bo i en snökåta. Men idag snöar det igen, snöflingorna är stora som lapphandskar och till och med vi i ”försiktiga med att byta till nya kläder” Skellefteå blev grundlurade och har klätt oss alldeles för tunt. Nu fryser vi till då varje snöflinga landar på våra allt för tunna jackor, hurvar till då smältvattnet sakta, ja nästa på ett sensuellt slingrar sig ner för våra kroppar. Men tro mig, iskallt smältvatten är allt annat än sensuellt. Det till och med väcker en ur sådana drömmar, inte för att jag påstår att jag har sådana ;)

Minns en vackerrolig sak. Då jag gick i gymnasiet åkte jag med buss mellan Skelleftehamn o stan varje dag. Och en sådan där solig vår dag, det måste ha varit i maj, var det så fint att man bara ville slänga sin jacka och dansa ut på de blöta gräsmattorna. Denna dag då jag klev på bussen i stan var det en rolig o glad busschauffören som körde, en som ofta skämtade o busade med oss resenärer. Det var verkligen ovanligt på den tiden, för de flesta busschaufförer var så sura att det luktade bränt surgummi i hela bussen. Då bussen var på väg ut ur Skellefteå passerade den hamburgerresturangen Max. På trottoaren går det två unga tjejer i 20års åldern som verkligen tagit de där med att klä av sig för tidigt på allvar. De hade på sig åtsittande tunna blusar, och väldigt, väldigt korta kjolar, deras osolade ben lyste ikapp med de passerande männens leenden. Då kör busschauffören upp på trottoaren, jämsides med tjejerna. Stannar bussen, öppnar dörrarna och ler emot tjejerna.
- Hej, ska ni inte hänga med till Skelleftehamn?
Det blev dödstyst i bussen, minns att jag tyckte att det var så pinigt att jag storrodnade, fast jag satt nästan längst bak i bussen. Men idag är den händelsen ett soligt minne som jag kan ta fram och värma med så här i april, den månad då verklighetens olika blommor belyses i vårljuset.