Igår söndag så spelade Desperados på Västerbottensteatern. Denna spelning var annorlunda, mest därför att folk fick betala inträde och att många av de närmaste var där och såg. Den nervositet man alltid känner är klart annorlunda då flera man känner är där. Det var dock väldigt befriande att spela, publiken skrattade mer än vanligt och jag fick en riktigt energikick. Jag hoppas att även publiken får energi av att se oss, för är det så att jag är en energitjuv som bara stal av dem så måste de ta veckor innan de fått tillbaka någon energi ;). Men med tanke på reaktionen efteråt så tror jag inte att jag behöver vara så orolig(här lägger jag in ytterligare en blinkgubbe (blink”). Idag är jag dock slut själv (gissa vad jag lägger in här också) På kvällen så fällde jag en tår då jag såg Liar, Liar, men de ska ni veta, de mest osannolika med filmen är slutet.
I lördags så sorterade vi böcker, gamla dagböcker och inspelade kassettband (snyft). Satt på kiosken ett tag o såg på Olympiatravet, sedan så träffade jag Stenne på El Greko och var några timmar på Costers dansade till rock o surrade med en massa galningar (ja jag vet att jag är galnast själv).
I fredags så lyssnade jag på en föreläsning av Emma Ershag som har Emmas trädgårdservice, hon var fantastisk, vilken energi, hon hade verkligen fattat galoppen då det gäller det här med positivt tänkande. Nu visade det sig att hon var lajvare, o att vi lajvat på samma lajv åtminstone en gång. Lajvare som gillar att spela en roll blir ofta bra på att improvisera, prata och tala inför andra. Jag presenterade min affärside inför det Sociala med fler, det blev en riktigt show
I torsdags så försökte jag ta det lugnt, men jag gjorde också klar marknadsundersökningen klar som senare utförde i samband med teaterspelningen.
I onsdags var jag på teatercafé på kvällen o läste dikt inför en internationell publik, o så många roliga o gripande historier jag fick höra. På dagen så lyssnade jag på en föreläsning om tillgänglighet, måste säga att det var mycket om hur det kan vara att ha olika handikapp som jag inte tänkt på. Det är väl så att de man uppmärksammar mest är de som berör en själv och de man samtalar med.
I tisdags så hade vi stor offentlig framträdande på Döda poeters sällskap – och levande. Det var en helt fantastisk publik o många vågade läsa dikter.
Ja måndagen o Hanna Marklunds tankevärda föreläsning har jag ju redan berättat om i bloggen.
Förutom allt ovanstående så har jag träffat en massa fantastiska människor, lärt mig mycket nyttigt inför resterande delen av livet. Förlåt om jag inte bloggat varje dag under veckan, ja för då hade nog rapporterna här blivit bättre, nu blir det väl bara lite michmach, men vadå detta är min blogg, inte ett skrivtvång.
Kram alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar