- Här har jag aldrig varit.
Herman tittar med sina ljusblå ögon på vår klassföreståndare.
Magistern svarar inte utan går in i det bortersta av de tre källarlokalerna. Han går förbi ringen av skolbänkar som vi noggrant ställde upp där då vi lekte riddarna runt det runda bordet. Magistern öppnar ett skåp.
- Här är kemiböckerna som ni ska hjälpa mig att bära upp till klassrummet.
Herman öppnar locket på en av bänkarna i den runda ringen och tar upp en bok som han visar magistern.
- Det finns några böcker här i skolbänkarna också.
Magistern ler.
- Ta med även dom böckerna Herman.
Magistern nästan skrattar, Herman ler, men jag ler inte alls, jag knyter näven.
Nils, jag och Harry har våra famnar fulla med ljusblåa kemiböckerna då vi går ut i källarkorridoren igen. Herman tittar på magistern igen.
- Det är säkert magistern. Vi har aldrig varit här förut.
Vänder mig snabbt ditåt och tittar på Herman och magistern. Herman stirrar med sina blå ögon på magistern vars läppar darrar. Det ser ut som om att han skall skratta igen. Herman ler större än vad jag tidigare sett honom göra.
- Så roligt det är att få vara här där vi aldrig varit förut.
Mitt grepp om de böckerna jag bär på hårdnar. Herman går på.
- Visst är det otroligt magistern att vi aldrig varit här förut. De är säkert att vi inte varit här tidigare.
Vill slänga böckerna i fejset på Harman.
Magistern öppnar källardörren och släpper ut oss. Jag tittar med sorgsna ögon på då magistern med ett leende låser källardörren till skyddsrummet, dörren till mitt skyddsrum. Min egen hemliga värld, och vår hemliga klubb.