DET ÄR INTE DET VIKTIGASTE

Det är så lätt att förblinda sig i hur viktigt det är att få rätt. Och att bli rejält sårad då man har fel, känna skam. Visst, alla prov, tävlingar o Gud vad de nu må vara, har ju givit rätt och fel en stor betydelse, ibland med rätta ibland inte.
För mig är inte ha rätt viktigast. Även om jag naturligtvis försöker göra rätt, vilket inte alltid är det lättaste. Speciellt då det gäller gentemot andra.
Jag kan bjuda på att jag har fel, för mig är det inte de som är viktigaste. Säkert inte för någon annan heller. Det som gör mig lycklig är vänskap, vänlighet, snällhet och att bry sig.
För mig är det viktigt att inte göra illa, jag försöker alltid låta bli att göra illa. Menar väl även då det blir fel. O tro mig, det är då min ambition att inte göra illa går fel som jag blir mest ledsen. Att inte ha rätt är inget jämfört med det.

Visst jag blir sårad då någon gör fel emot mig (jag gillar verkligen inte då ”såradkänslan” tar kontroll över en, den gör mig som knäppast). Men det är inte viktigast att ni gjort fel. Det är vår vänskap.
För min del så får ni ha rätt jämnt eller fel jämnt, det är inte det viktigaste, det är att vi blir glada av att träffa varandra.
Ni är förlåtna redan innan ni gör fel,
... jag vet ju själv hur svårt det är att alltid lyckas.
Snälla förlåt mig också…
… för jag kan inte låta bli att bry mig, och att något man inte kan låta bli är fel, det är de som är svårast att leva med.

Det gäller att ta till vara på tillfällena då Gud ger oss chansen att ställa allt till rätta.