Det kan inte skada att be honom om det i alla fall

- Tack för det heta honungsvattnet mamma, tror du att förkylningen går över nu? Så att inte jag behöver hosta hela nätterna?
- Drick ditt te och ät upp din macka så blir det säkert bra.
Tar mig en slurk. Varför ljuger vuxna jämnt? Mamma säger så för att trösta mig, men det är ändå en lögn. Jag blir ju aldrig fri från den här förkylningen, bakterier är som känslor, de finns alltid kvar och gör en sjukare och svagare. Mamma är i köket, torkar spisen med en trasa.
- Mamma. Mamma!
Hon vänder sig om och tittar på mig med trasan i sin hand.
- Mamma, det är nästan ett år sedan spöket föddes nu.
- Spöket?
- Ja du vet han som irrar omkring och söker frid.
- Va menar du?
- Tycker du att vi ska fira spökets födelsedag, var det den 19 eller 20 han föddes?
- Men lilla vän?
- Tror du att de redan var planerat för ett år sedan att döda han som blev spöket?
Mamma sätter sig ner och tittar på mig. Jag dricker upp honungen på botten av koppen.
- I snart ett år har spöket irrat omkring för att få höra orden som ger honom frid, uppleva försoningen som leder till ljuset.
- Men hur vet du det här?
- Spöket gråter på nätterna mamma, nästan varje natt. Och ibland skriker han av smärta, det öde han drabbats av gör honom galnare och galnare.
- Och det hör du?
- Jag hör honom inom mig, jag är orolig mamma, jag klarar inte av att trösta honom längre.
Mamma lägger sin hand på min axel.
- Det är snällt av dig att försöka trösta honom, men han är ju ett spöke säger du.
- Vadå mamma, ska man inte vara snäll med spöken? Tror du inte att Gud älskar spöken också?
- Men min vän, hur ska jag veta det?
- Då får jag gå till Gud och fråga idag.
- Lilla du, du vet ju att Gud inte svarar på det sättet.
Funderar. Hur vet hon det om hon aldrig hört honom svara?
- Jag chansar, vem vet Gud kanske vill hjälpa spöket, det kan inte skada att be honom om det i alla fall.

Botemedel?