Jag var bland annat på Norran och hälsade på mina gamla arbetskamrater. Såg då att det imorgon för ett år sedan skulle vara en tidningsartikel som gjorde mig mkt lycklig. Jag gick ner och skulle berätta om vad jag sett. Berättade inte för samtalet var trevligt en då, o tänkte att jag skulle kommentera det efter den publicerats istället.
Jag mådde bra i att det var som du sagt till mig för några år sedan, att vi var vänner för alltid, oavsett vad som kommer att ske, o från min sida så var det så och är också så för alltid. Jag minns speciellt att du brukade anförtro dig till mig om sådant som just bara vänner anförtror sig till varandra om, och bara för ett tag sedan hade du sagt att varför du gjorde det var för att jag betydde mkt mer för dig än andra. Förlåt om jag nu berättar detta, men att du och jag var snäll med varandra är väl inte dumt att berätta, ingen kan väl tycka illa om att två personer är snälla med varandra? att männsikor är snälla med varandra är ju ett tecken på att de är bra människor, att oavsett vad som händer så agerar de gott, att de har goda hjärtan innerst inne, vilket jag ännu tror på.
Visst fanns det väl saker som jag ville skulle bli bättre, t.ex. att du oftare o i fler sammanhang, tex då vi träffades ute öppet skulle agera som att det var så, nu trodde jag dock att det blivit mer o mer så eftersom vi så ofta stod och pratade offentligt, o du sa att de var okej att jag stannade kvar och gjorde det då jag frågade upp för att jag var orolig för att du hade för mkt att göra. Men i stort sett var jag nöjd, och hade som accepterat att mitt liv var sådant. För än vad som hände så fanns den vänskapen där, så även om vi inte talades vid ofta så kunde jag då och då få den energikick som våra trevliga samtal gav mig, samtal som gjorde att jag orkade med allt annat som ibland i livet händer. Och jag upplevde det som att samtalen gav dig det samma.
JA idag för ett år sedan så hade jag en bra dag o det väljer jag att vara glad över även idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar