Idag för ett år sedan tränade vi teater hela dagen. O det började lossna, vi började få till vår föreställning. Jag köpte två Norror på vägen till träningslokalen ovanpå Röda korset. Lätt dem läsa artikeln och jag berättade stolt om min vän som de skrev om. Alla tyckte att hon var så fin, jag minns hur jag såg fram emot att få berätta det för henne.
Då var det flera i teatergruppen som kämpade med livets problem, jag minns att jag ställde mig på knäna vid sängen denna kväll för ett år sedan och bad för dem, för att de skulle få kärlek och vänskap i överflöd. Få vara så glad som jag den dagen kände mig.
O idag ett år senare kan jag konstatera att de löst sig för flera av dem, ja flera av dem har hittat kärlek och lever i dag med den kärleken. Vänner som då hade tappat bort varandra hittade dessutom tillbaka till varandra, och i stort sett har det gått riktigt bra för de flesta av dem.
Dessutom har de börjat få spelningar och kan sprida det kärleksbudskap som föreställningen innehåller, en föreställning där kärleken övervinner fördomarna. En son får komma tillbaka till sin familj trots trångsynthet, lagar och regler. Två som älskar varandra får varandra fast de kommer från olika kulturer som i många hänseenden krockar. Elaka blir snälla, ledsna glada, och ensamma tillsammans. Teatergruppen avslutar föreställningen med att sjunga tillsammans om hur förståelse och kärlek segrade mot alla odds.
Ikväll ett år senare är jag så lycklig för deras skull och ber för att de ska drabbas av ännu mer lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar