Angående dörrar. Man kan öppna dem, man kan stänga dem. Om man går igenom dem kommer man alltid till ett nytt rum (rum kan också betyda plats, öppen plats). Är födelsen att gå igenom en dörr ut till livet? Är döden en dörr ut till något som vi bara kan gissa vad det är? Och det är så många som tror så olika om just den passagen. Men en sak tror jag på, o det är att kärleken består oavsett vilka dörrar vi passerar och än hur ofta.
Så här kommenterade en vän det
Och ibland så önskar man att man kunde öppna dörren gå in i ett rum och stänga dörren för alltid.
Och så här svarade jag.
Jag förstår att vad du menar är händelser man ångrar och vill ha ogjort, o glömma. Och därför vill låsa bakom sig. Min erfarenhet är att vi aldrig glömmer bort sådana dörrar, speciellt då andra låst dem för oss, de dörrar vi bara går igenom utan att tänka på bleknar lättare i våra minnen.
Du har genom din kommentar visat att du förstått att dörrarna i min text symboliserar händelser och att rummen symboliserar olika skeenden under livet. Att tolka min text utifrån att dörrarna är objekt och rummen fysiska platser kan göra att man får allt om bakfoten. Och sen är det ju lika fel att se händelser som objekt liksom att se människor, djur och andra levande som objekt, en i mina ögon hemsk grundsyn på andra.
Alla händelser, skeenden och levande är sammanknuta, vad som sker har och göra med alla tidigare händelser, skeende och liv. Så oavsett om det är sant att vi lever fler liv, alltså någon form av liv förre födelsen och någon form av liv efter döden så är alla föregående liv och kommande sammanvävda. Vi är alla sammanvävda, det du jag och alla andra gör påverkar varandra och även alla kommande händelser, skeenden och varelser som kommer att leva. Får vi leva fler liv så kommer de dörrarna och rum vi varit i att påverka de liven/livet, men med säkerhet kommer de vi gjort att påverka andra som lever nu och i framtiden. Det är också därför det är viktigt att göra så många goda sakers som möjligt för att det ska bli just goda saker som sprider sig och inte onda. Kärleken är den kraft som binder samman alla dessa dörrar och rum och är därför evig. Skulle man se dörrarna som objekt och rummen som fysiska platser så är de bara saker som försvinner med tidens tand. Antingen kalla ting som man bara utnyttjar för att ta sig vidare själv eller redskap för att få som man vill, utan att tänka på att de dörrar och rummen man passerar påverkar andra. Så det värmer mig att se att du inte ser dörrarna som objekt, det bevisar att du är en god människa, att du inte ser dörrarna och rummen som objekt som är till för endast dig. Att du ångrat saker, vill glömma dem kan vara ett bevis på att du även har förstått att ditt agerande påverkar andra och därför vill få de saker du gjort som påverkat andra på ett negativt sätt ogjorda. Jag hoppas att du får chansen till det, helst redan i detta liv, för vad som finns bakom dörren döden kan jag med säkerhet inte säga så mycket om. Hamnar du i himlen, föds om eller hur det nu går så kanske du får chansen igen. Är döden ett slut utan ett rum bakom så kommer ändå det du gjort att påverka kommande dörrar, rum och liv som andra ska leva i så därför vore det bäst om du får chansen snarast att vara ärlig emot ditt hjärta. Varje cell i mitt hjärta hoppas på det. Nu tror jag dock att pågrund av att du är en så bra människa som du är så har du lite som du behöver få chansen att göra om i jämförelse med många av oss andra.
Avslutande ord
Ibland kan det ju vara så att man verkligen inte vill in till ett rum man varit igen, det pågrund av saker som hänt där som man blir så rädd för att de ska ske igen att man bara känner rädsla. Då kan det vara vettigt att hålla sig undan från det rummet, där mobbarna är mår ingen bra av att vara.
Dock tror jag att det kan bli tokigt att gå iväg och stänga dörren till något eller någon dörr eller rum för alltid. Då blir det rummet en alldeles för stor, stor, stor del av ens liv för alltid. Och den dörren kommer därför att få konsekvenser på ett eller annat sätt framöver, och har man då stängt dörren på ett sätt som kan uppfattas som av ondska så får det också därför förmodligen sämre konsekvenser. Att däremot försöka agera gott på något sätt kan göra att man inte behöver ha kvar den känslan, att det rummet får bli ett fint minne istället. Och att de konsekvenser ens handlande ger i framtiden också förmodligen blir godare.
Och ibland så kan det vara så att man så gärna, ja så sjukt galet gärna vill tillbaka till ett rum man tidigare varit i att man står och drar i den stängda dörren. Ett sätt att gå vidare kan ju vara att leta efter andra dörrar in, ja förmodligen den enda ibland. Att ge upp är dock att själv sluta tro på att kärleken är den eviga kraften, och det klarar åtminstone inte jag av att sluta med, även då jag önskar det pågrund av den smärta känslor kan ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar