Sätter mig ner och börjar äta kräm.
- Men jag längtar till skolan, jag gillar alla där, Jag gillar överhuvudtaget alla. Från mitt håll är jag vän med alla.
Mamma ler emot mig samtidigt som hon hjälper syrran med hennes kläder. Syrran tittar med stora informerande ögon emot mig.
- Det är mörkt i hallen.
- Jo jag vet, spöket berättade det imorse. Han var jätteledsen för det.
- Du o ditt spöke.
- Han är inte min, tror inte ens att han är hans själv. Det är som att det är ofriden som äger honom. Men han ber om ursäkt för att lampan i hallen rasade.
Mamma som just satt på syrran hennes jumper ställer sig upp och tittar på mig.
- Har lampan rasat?
- Jo, spöket ber om ursäkt.
Mamma sätter sina händer i sidan och tittar hårt på mig.
- Hur lyckades han få lampan och rasa, den sitter ju i taket, han borde inte nå dit?
Förstår att mamma tror att det är jag som på något sätt fått lampan att rasa, kastat någon boll eller nått sånt.
- Spöket säger att han hade skruvat i skruven för dåligt då han satte upp lampan. Att den gängat ur. Han är så ledsen för att han är så dålig på allt idag. Men han lovar att försöka vara duktig en då.
Mammas blick hårdnar.
- JA det är bäst det, och att han inte fantiserar så mycket.
Sedan sätter sig mamma ner på pallen och tar tag i syrran och drar på henne ett par röda strumpbyxor. Jag tittar ner på de sista krämresterna. Nää, det är klar, att ha mycket fantasi är också fel. Mycket känslor, vara känslig, vara svag, inte vara duktig, prata på så där glatt och så då att ha mycket fantasi, det är fel säger de. Och att ha det fnyser andra åt, skrattar och retar en för.
Gud förlåt alla fel jag har, gör denna dag bra för alla elever och lärare på skolan, alla andra förresten också, o tack för krämen du också, inte bara mamma. Snälla Gus var snäll emot spöket, han vill faktiskt också vara snäll fast han är ett spöke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar