Såg Gladiator igen för sjuttielfte gången igår.
Har ni tänkt så lugn han är, och att han alltid säger de rätta fårordigt coola.
Lite sand mellan händerna så kan han leda en arme, slå hjäl vältränade gladiatorer o.s.v. Ja han till och med sa klassiska klokheter i de mest pressade situationerna. Så kloka saker att inte ens kjesaren han tjänande, Marcus Arelius som var en av sin tids stora filosfer kunde komma på något så genialt.
Han klarade av att sin familj dog, med hedern i mer än behåll, Och då hans gamla kärlek som valde en annan än honom för att det passade sig, för makten så stod han bara där och helt coolt sa precis de rätta. Sure.
Hallå, visst är det overkligt att han slaktar järnet av vältränade gradiatorer som värsta Stålmannen. Men ni som skrivit manuset. Om han skall vara det minsta lika vi vanliga männsikor så bör väl han också bli nervös, börja stamma. tappa kontrollen och säga helt andra saker än planerat. Visst, har han riktigt tur så kanske det inte blir helt fel iaf. Som för oss andra. Och har han riktigt tur så kanske han inte tappar andan och syretillförseln till hjärnan slutar. Har hjärklappning i flera timmar och kanske till och med kissar på sig då han väntar på en säker död. Ähh, det är väl han som är normal och jag som är annorlunda, det där overkliga ufot, one of a kind. En som blir könstig då sådana situationer dyker upp. Inte undra på att man inte blev krigare. Länge leve filosofer, som tänker ut det som är så nära det rätta o säga som det går. =) Synd då förstås att det kloka är mer än glömd då det behövs. :P Eftersom starka känslor är starkt styrande.
En liten vimsig kram
PS. Jag gillar filmen, filmmusiken o ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar