torsdag 10 september 2009

4 0rdspråk o tankar runt om

Stå på dig, annars gör någon annan det. Jo, jag ska försöka, fast att det inte är lätt. Men be mig inte att ställa mig på någon annan för de vägrar jag.

I en av läroböckerna som jag nu läser så finns det en massa ordspråk, sådana där visa saker som någon sagt som vid en första anblick kan verka vara helt sanna sanningar. Men jag kan inte låta bli. Fundera och tvivla lite på ett snällt sätt. Försöka förstå bakgrunden och utifrån den och det som känns rätt i mitt hjärta få till det så att det blir så pass bättre att någon annan en annan kan ta det en bit till framåt o.s.v.

Jag brukar säga vad jag tänker. Det är ett stort fel. Man blir så lätt missförstådd. Men om det man själv säger är något man inte ens tänkt, så blir nog jag en i skaran som inte förstår heller.

De båda ordspråken är sådana som jag skulle ha nickat igenkännande direkt åt ifall jag inte nu vore på detta ifrågasättande humöret som jag nu är i. Men de intresserar mig rent filosofiskt också. Båda handlar om ämnen som jag funderar mycket över. Finns det något mer frustrerande än då man vill få något sagt som är självklart, eller så snällt att alla av ren medmänsklighet inte kan se det som annat än självklart. Då jag inte upplever att jag kan skapar den förståelsen för de jag säger börjar jag tvivla på mig själv. Vad är det i mitt sätt att kommunicera som gör att jag inte lyckas förmedla sådant som borde gå att få fram? Lyckas jag inte säga vad jag har intentionen att förmedla? Har eller vill inte mottagaren ta till sig budskapet? Står jag inte på mig tillräckligt? tänker jag konstigt? Komplicerat? Vill inte andra hålla med mig bara för att jag är jag? Har jag ställt mig på fel sida eller som vanligt mellan alla sidor? Ligger det något bakom som jag inte vet eller förstår?

Jag är mer och mer inne på att jag ska skriva en master uppsats om språkets problem att göra sig förstått. Språkfilosofi är verkligen ett intressant ämne. Men samtidigt så är jag grymt intresserad av individers oförmåga att göra sig förstådda även om vi faktiskt har ett språk som är oerhört utvecklat. O ja visst dessa tankar är utformade utifrån min egen smärta.
I många fall beror det på att personer söker fel hos andra för att finna bevis på att det är rätt att behandla de som de gjort. Men var lugn om du i viss mån tar åt dig, det är mänskligt att försöka hitta förklaringar till de man gör som inte känns rätt. I Gardells böcker så mobbar tjejerna Jenny, och för att ursäkta sitt helt uppenbara elaka beteende så skyller de på att hon luktar dåligt. Deras samvete ursäktar deras beteende på det sättet. Hörde talas om en skola där de skylde mobbingen av en elev på att elevens beteende var så avvikande att den framkallade mobbing. Visst. Men hallå, har ni aldrig varit rädd, skiträdd för att bli mobbad mera så kan ni inte ens ana hur det påverkar ens sätt att bete sig. Och när blev andras beteende en godtagbar ursäkt för att bete sig illa?

En kompetent person är en person som gör fel enligt reglerna. För en fattare är det en möjlighet, för en elak är det en metod, för samvetstyngda en ursäkt, för ett hjärta ett bevis på att medmänsklighet bör går före regler.

Jag vet inte ens om jag vill stå på mig själv ibland, för det gör ont. Men ja, ja vad ska jag säga. Snälla försök göra allt bättre snart är du snäll, det är något vi alla bör göra, och det vill vi väl alla?

Martyrernas blod får öken att blomma, de orden som sagts för att få dem att offra sig är saltet i marken som kommer att få allt slokna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar