Skulle uppträda på en scen. Läsa dikter, prata och sjunga... Bestämde mig för att sjunga för att variera showen, folk vill ha omväxling för att tycka att det är bra, tänkte jag.
Det vara bara två i publiken. Två från biblioteket satt på en parkbänk rätt över en väg.
Jag stod bakom ett bord och hade böckerna jag skulle läsa dikter och texter ur. Är nervös, går lite bakom och kommer fram på scenen och sjunger
"Vem kan segla för utan vind".
Jag blundar hela tiden jag sjunger och ursäktar mig, påstår att jag ville testa, att jag vet att man inte skall blunda då man sjunger, men ville testa endå.
Sedan fortsätter jag att sjunga, ett popuri av låtar jag kan, eller halvkan, för jag sjunger inte hela låtarna, eller med en massa fel i.
Av någon anledning så har jag ett täcke över mig. Krånglar med det, har nästan hela tiden täcket över huvudet. Jag ser inget.
Tillslut så börjar min sång bli vacker, jag sjunger en Whitney Houston hit så bra så att jag skulle kunna vara med i engelska "You got talent". Jag sträcker mina armar utåt åt var sin sida under de sista tonerna som om jag vill omfamna världen.
Men jag har täcket över huvudet, ser inget.
Då jag slutar sjunga tar jag av täcket, men då känns det som om de två bibliotikarierna i publiken gått. Men jag ser inte om de gjort det. En buss har stannat framför parkbänken. Jag springer ner från scenen och framför bussen för att titta om de sitter kvar, eller om de kanske till och med klivit på bussen.
Men då slutar drömmen så de får jag aldrig veta.
Faktiskt en riktigt obehaglig dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar