Att min blogg inte är en intresseblogg kanske har att göra med att jag faktiskt inte brinner för något speciellt just nu.
Kankse så har de jag brunnit för de senaste åren eldat upp så mycket att mitt ved förråd är slut, att jag varit tvingad att bryta upp plankorna i mitt golv för att underhålla den eld som inte velat slokna.
Men att jag inte brinner nu måste jag ju se som en möjlighet, en fantastisk möjlighet.
Visst det kanske låter tomt, att mina dagar bara går utan att jag tycker att de är värda att skriva om, att det är som om det jag sysslar med i dag känns meningslöst. Det är inte riktigt så heller. Jag brinner bara inte på det där galna sättet som jag brukar göra.
Nu på morgon så berättade jag detta för Åsa. Och att jag faktisk borde se det som en möjlighet, att mitt glas är tomt, för det medför ju att det kan kommas att fyllas på med något nytt. Hon var inte lika positiv då hon inte tyckte att jag skulle sitta här på Östra Nygatan 83 och vänta på något nytt att brinna för. Då sa jag,
- Men allt jag tidigare börjat brinna för har kommit in i mitt liv utan att jag planerat det. Jag kan ju inte i förväg veta vad jag skall börja brinna för.
Då sa Åsa att det kanske är det som är felet. Att det är för att jag inte själv styrt mina steg ditt jag vill innan jag börjat brinna. Att det är därför jag inte hittat något som jag fortsatt att brinna för resten av mitt liv.
Visst hon har nog rätt. Men ingen av mina intressen jag haft har känts fel just då, jag har verkligen haft kul. De flesta fanns lite grann innan och finns kvar mer eller mindre ännu.
Samtidigt är dock det Åsa sa en paradox. Hur skall jag veta var jag skall gå om jag inte vet var jag vill hamna?
Ska jag prova olika vägar eller skall jag stanna upp och lyssna på mitt inre för vägledning?
Ska jag samla ihop mycket ved innan jag tuttar på nästa gånga så att det blir en bauta brasa, eller ska jag stoppa in en vedklabb åt gången för att underhålla den nya elden, och bara sitta och ha mysigt?
Men problemet är att jag inte har en öppen spis eller eget ställe att råelda på.
Nu vill jag berätta om alla mina tidigare intressens brasor, hur jag upptäckte dem, och hur glöden fallnat, men det skulle bli en lång och mycket het historia som i sig skulle kunna tutta på mina glödande skrivfingar så rejält att jag bränner mig. Och jag vill nog inte bränna mig nu. Är bränd av sådana erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar