Avstånd

Denna vecka så har vi intensivplugg vecka i Wittgenstins Tractatus, vi lär oss av en svensk som har proffessor i Holland. Plus att det är Essä seminarier i Svenskan. Då det är så här mycket plugg så blir jag som inne i en bubbla.

Men igår sprack den.

Jag skrev en text som gjorde så ont på bussen till Umeå. Som jag nog kommer att använda i uppföljaren till "Släpp mig fri" (som förmodligen inte blir nästa bok).

Det är lite det samma med, filosofi, författeri o.s.v. Att det är ganska skönt att det går att hålla ett visst avstånd till det jag gör. Speciellt i "ont" texter så är det en överlevnadsfråga. Men det kan också vara så som i filosofin, att det är en aha-känsla att inse att man förstår en filosof, fast man ser klara brister i filosofens resonemang.

Det är lite så med skrivande också. Att avståndet, nedskrivandet av något som hänt kan skapa aha-känslor, även om jag inte längre vill påstå att skrivande läker sår till den grad att de läker, och glöms. Det är bra för förståelse, och för att kunna förlåta. Men glöm glöm.

Nästa inlägg:

Vad är värst för en person, fysiskt Våld och övergrepp eller muntlig pennalism och svek?

Fundera

Har du någon gång haft en vän som vänt dig ryggen för att passa in i gänget? Som offrar dig för egen vinning? Har folk dömt ut dig för påstådd "dålig annorlundahet" eller på grund av någons lögn?

Har du blivit utsatt för våld och blivit utnyttjad?

Vad är skillnaden känslomässigt, jämför de sår som uppstod och vad har det gjort med dig sen.

Vad fokuserar samhället på? Vad gör folk arg? Och vad skits det i? Varför?