fredag 21 december 2012

21 decemberljuset Det sista o klaraste


Skenet som kastar ljus på mitt liv.


Jag har tagit fram en teori om vad svaret på universums gåta är
Den oändliga eviga kärleken.
(Se mer om hur jag räknade ut det svaret med ren logik i gårdagens blogg).
Jag har ett förslag på vad meningen med livet är
”Meningen med livet är att göra resterande del av det liv du lever nu så bra som möjligt utifrån de förutsättningar man har”.
Vilket vi som fått förmånen att leva alltså har fått möjlighet att göra i ett universum som älskar oss oändligt i evighet.

Jag har upplevt så mycket under ett helt maklös liv, haft nästan alla jobb jag drömde om, fått lära känna så många människor och fått värme och vänskap av så många. Och alla jag älskat och älskar har givit mig kärlek tillbaka, så jag har fått uppleva kärleken.
Det finns så många saker, platser, personer och händelser jag skulle kunna beskriva för att berätta om dessa episoder ur mitt liv här i detta sista decemberljus. Men det skulle bli hur många romaner som helst.
Och som jag skrev i det första decemberljuset, jag kommer att låta bli.
Känner på mig att det kärleksfulla ljuset som de berättelser innehåller en då kommer att synas i oändlig evighet. Och att alla innerst inne ändå vet om att de inträffat, i mitt inre lyser de klarast, är en del av de jag är, den vackraste delen av det som är jag. Så varför berätta det som ni redan vet? och som alltid kommer att lysa även i det mörkaste mörkret som den vackraste av stjärnor?

Kan jag annat än att vara nöjd? Kan man begära mer av ett liv?
Jo! Det finns en sak jag ännu inte är färdig med, och som jag ska fortsätta kämpa för i evigheters evighet. Men precis som jag skrev i nedanstående blogg, så är det mest värt av allt att kämpa för.
Det var det här jag svor på, lovade dyrt och heligt i ett blogginlägg i november 2009
http://slappmigfri.blogspot.se/2009/11/din-vanskap-ar-vard-att-kampa-for.html
Ge mig mod, kraft, möjligheten och förmågan att klara av det.

   Detta var det sista av decemberljusen
   nu släcker jag alla decemberljus
   och åker upp ovanför molen
   glider där omkring
   vilar

   fridfullt
   och tittar på er .
   Och förmodligen hamnar jag så småningom
   på en varmare plats
   men än hur het det är där
   så kommer det att inget vara jämfört med den värme
   som finns i mitt hjärta
   för er




Ett av de tillfällen då jag varit som allra lyckligast.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar