Bryter mitt löfte och hoppar över sviken-bloggen. Hade tänk publicera en del av en text från en händelse då jag var barn. I vilken jag upplevde att ett svek gjorde mycket mer ont än det våld jag utsattes för i samband med det.
Misshandelsscener har en del läsare reagerat kraftigare på än den mentala pennalismen som förekommer i min bok. Det är så lätt att fokusera på det synliga, det som ger blåmärken, de mentala ärren är svårare att se.
Men texten blev för stark för mig, har gjort mig så illa. Vill arbeta mera med den. Få texten att fylla sitt förmedlarsyfte, o jag vill minimera missförståndsrisken, eller att den tas som om jag är anklagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar