...men om jag tänker efter så kör jag ännu sämre då jag är sårad, är ledsen och har ont. Då det gör så där ont att jag blir alldeles stel bakom ratten och kör in i bilen framför (har faktiskt hänt).
Eller då jag gasar för att köra ifatt det förflutna för att göra om (som om det skulle gå). Då kanske jag försöker preja billen framför (vilket inte har hänt i verkligheten), vilket ju kan verka skrämmande. Men jag vill bara ordna till saker, få bort det som gör ont, som sårar. För så väl mig som för andra om jag råkat såra dem.
Värst är väl om smärtan skulle orska att man glömmer att svänga av vid ett stup.
Men som tur är så är jag i sådana fall vill köra fort för att få tillfälle att hämnas. Att buckla på lite gran på karossen. Jag vill bara få allt att stanna upp, få chans att förklara, få förklarat och chansen att förstå. Sådant prat brukar medföra att alla parter kan köra vidare utan att ha ont. Så låt oss i fortsättningen alltid göra det istället för att köra på i blindo. För kör vi på i blindo kommer vi nog att krocka så hårt att fler riskerar att bli skadade, och det vill väl ingen, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar