tisdag 10 november 2009

Kör ibland för fort, förlåt

Ibland då saker och ting går bra så börjar jag att rusa på snabbare i ren glädje. Det sker omedvetet. Tyvärr så innebär det ibland att jag sladdar i en kurva och faller av. Är då mest rädd att jag ska sladda på någon som gör sig illa. Tur att jag inte är en rallyförare som många vill titta på, som har mycket publik i kurvan. Då skulle jag kunna göra många illa.

Det är kaske det här det handlar om nu. Känner att jag behärskar konsten att skriva med symbolspråk bättre och bättre, det som litteraturvetare ser som stor konst.

Risken finns att någon kan missupfatta det. Att någon av en eller annan anledning just den dagen inte är mottaglig. Då man skriver vet man inte sånt. Man kommunicerar ju inte direkt. Ser inga reaktioner, och riskerar att bara köra på, utan att se. "Nej, här skall jag bromsa ner". Speciellt dagar som man är lite fartblind.

Vet ju faktiskt inte alls när någon skall läsa det jag skriver, om någon gör det och inte heller vem i blogg fallet. Det ända jag vet är när jag skriver detta. Och de intentioner jag då har. Och även då är det svårt att förmedla det jag vill, även i den rakaste språkformen.

Så än vem du läsare är, än hur du mår. Ta alltid de jag skriver som att jag menar väl. Verkar det annorlunda så har du tolkat det annorlunda än vad mina intentioner var.
Kanske skall man göra så jämt, försöka ha en positiv inställning innan man läser eller kommunicerar. Att de som skriver vill väl, och om det är adresserat till en själv, att de vill väl. Ja då så tror jag att man åtminstone oftare kommer att ta saker rätt.
Men det är svårt, nästan omänskligt svårt att alltid tänka så, jag vet.

KRAM

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar