Har just gjort en tenta om Svenska språksamhället och några frågor om skillnaden mellan manligt och kvinnligt språk engagerade mig till den milda grad. Hade kunnat skriva flera sidor på varje fråga (att jag vill skriva mycket är väl iofs ingen överraskning för er som ibland plågar er igenom min blogg).
Jag brinner för att kämpa emot att kvinnor behandlas sämre än män till den milda grad att jag skulle kunna engagera mig på allvar i dessa frågor. Under min SSU-tid skrev jag motioner om kvinnors rättigheter och barns rätt att slippa bli utsatta för våld och pornografi. En motion om förbud av barn och våldspornografi lämnade jag in till kongressen 1984, och var där och stred för motionen i talarstolen. Detta var långt innan dessa frågor blev så heta som det med rätta senare blev. Jag tror inte att jag kommer att engagera mig mer politiskt, men jag lovar inte att låta bli. Men skulle jag det så blir jämställdhet emellan könen en av de frågor som jag kommer att ägna mig mest åt.
Jag vet att en del tycker att det bara är kvinnor som ska göra det. Är det så, ja då är jag väl diskvalificerad, även om jag tycker att det är orättvisa åt andra hållet.
Men jag känner att jag vill bekämpa sådana orättvisor, såväl som jag vill bekämpa andra orättvisor som folk drabbas av pågrund av vilken tillhörighet de än må ha. Uttrycket ”Vi och dom” får mig att andas eld.
Vi: Inget annat.
Nog för att jag själv kommer på mig med att ha fördomar ibland, skäms. Själva språket är ”vi och dom” cementerande och diskriminerande. Såväl mellan kön, som ras, ålder, sociala grupper, med mera, med mera. Tänk er att de använder uttryck som ”vi och dom” till och med i skolans värdegrund. Arrrgggggg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar