söndag 17 maj 2009

Det finns bara ett täcke emellan oss nu

men det skulle avslöja alldeles för mycket om vi ryckte bort det. Därför vänder vi varandra ryggen och låtsas, låtsas att vi kan sova, att ingen av oss helst av allt skulle vilja att täcket skulle förvandlas till något som drog oss samman. Tvingade oss att göra som vi vill. Istället för vad andra vill.
Jag måste få skriva av mig. Men det känns meningslöst då jag bara kan få göra det på min sida av täcket, under, undangömt, utan att få visa dig. Utan att få förklara eller krama.
Ett täcke är bra för att dölja nakenhet, men det var inte därför det en gång uppfanns, det syddes för att värma de vi bryr oss om. Och även alla andra, de vi aldrig träffats, men vi har träffats. Vi kan värma varandra, och vi har bara ett täcke emellan oss nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar