Det förra inlägget var inget påhopp på någon som brukar berätta hur bra de har det. Det jag redovisade var en upplevelse jag har. Jag kanske har fel, eller i många fall har jag säkert det men i andra inte.
Tänkte lite på de där med vänner.
Om vi tänker efter så är det ofta så att de vi ser som vänner är de som gjort något för oss. De som gjort något vi upplevt vara emot oss blir våra ovänner och sen finns det många som är neutrala för oss.
Detta kan dock skifta. De finns de som förvandlas från vänner till ovänner för att de gör något emot oss istället, och de finns de som var neutrala som kommer in i våra liv.
Är det så att man inte återbetalar något som någon gjort för en blir det som en tung sten, ett dåligt samvete som gör att det är lätt att leta något dåligt med dem för att ursäkta sitt eget handlande.
Men är det inte så att de viktigaste är kanske att inse att vänskap, sann vänskap inte alls borde basera sig på om vad vännen gör emot en.
Bör vi inte alla försöka inse att alla strävar efter att vara lyckliga. Såväl de vi kallar vänner, ovänner eller de som är neutrala. Är det inte så att alla, oavsett hur vi ser på dem vill lida så lite så möjligt.
Därför kanske vi borde bli mer ödmjuka, förlåta, och till och med ta till oss de som gjort oss illa mera. O kanske inte bli allt för lyriska inför de som gjort oss en tjänst. Bör vi inte se alla människor som åtminstone potentiella vänner och därför behandla dem så väl vi förmår. Ingen av dem vill lida, de vill vara lyckliga, precis som DU.
Å vad bara ett litet ord, skulle kunna få livet att bli fint. Vad en vänlig tjänst kan få oss att lysa upp. Att få vara en vän, ja de är det finaste av allt. Så ta alla till ditt hjärta.
Även om det finns för de flesta någon. Som vi utan faller men med flyger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar