Hej du!
Inte för att bevisa, inte för att påstå att jag har rätt eller kan spå. Men igår då jag var ute och fiskade så upplevde jag faktiskt en GLITTRANDE VÄG.
Jag var med min dotter Elin och hennes kille Jonathan och fiskade i Vikfors efter Bureåälven. Då fick jag för mig att gå efter en skogsväg som jag aldrig gått förut efter fast jag varit där så många gånger förr. Efter några tafatta försök att ta mig ner efter älven över vattendränkta myrar så bara vandrade jag och njöt av skogsvägens skönhet.
Kom fram till en lång raksträcka, en del av vägen där gröna frodiga barrträd hängde högt över vägen och bildade en entre in i frodigheten. Efter en viss tvekan bestämde jag mig för att gå vidare (det var långt).
Det var så härligt, luften var så frisk och vägen var behagligt mjuk under mina fötter. Fick den där känslan av att vandra i en saga.
Då
Där
Började det regna. Ett lagomt regn. Dropparna föll med dignitet ner mot marken. Längst bort efter vägen så stack solen fram mellan molnen, solens strålar lyste upp granarnas toppar och just framför mig, på tre meters höjd, träffade strålarna regndropparna som exploderade i glitter.
Sagostämning blev så dubbelt upp, det var som om jag vandrade i en paradisaktig verklighet. Som om jag såg kärleken.
Det måste väl betyda något positivt? Skulle teckentydare säga. Jag säger. Tack livet för att jag fick uppleva denna skönhet.
Och som det inte var nog. Då vi fiskade i sjön nedanför Vikfors så gled en färglad regnbåge någonstann kring Bureå. Den speglades emot den solspegelblanka sjön.
Ja så var det. Så härligt o bra. Hoppas du kan njuta av att jag fick ha det så bra. Eller blunda och upplev själv, så får du av mig ta del av de jag fick.
Ha de så bra.
Tills du läser mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar